För att hålla koll
så tänkte jag ta en snabb resumé angående min hälsa och mående. Inget tycka synd om mig själv inlägg, utan bara för jag behöver skriva av mig och få ur mig allt.
Såhär börjar det...
1 april förra året hade jag tappat känsel i vänster kind och i vänster hand, beger mig till akuten efter ett par timmars väntan på att det ska släppa. Har kvar min bortdomning i ett par veckor och beger mig till och från sjukhuset för att utredas vad tusan det är som händer. Alternativen jag fick var; Hjärninfarkt, propp i halsvener eller MS. Någon hjärninfark var det inte, inte heller några proppar... det som kvarstår är MS, och det har jag ännu inte fått helt klart. Här står mer om den första dagen. Efter många besök hos massa olika avdelningar på sjukhuset blev jag i augusti, satt på väntan då de inte kunde ställa diagnos än. Ska antagligen in för nya undersökningar i april eller liknande.
Den 30e december förra året fick jag efter en ridtur väldigt ont i vänstra axeln och galen frossa. Det vägrade gå över så efter kontakt med sjukvårds rådgivningen fick jag åka iväg till akuten igen. Hade otroligt ont, speciellt när jag andades och skakade som ett asplöv. De tog de sedvanliga proverna men hade inte speciellt mycket feber och alla andra prover samt röntgen visade inget. Så efter ett par timmar på akuten fick jag åka hem igen med värktabletter och antiinflammatioriskt. Går och lägger mig för att vakna av att jag mår jättedåligt och det snurrar ordentligt i huvudet. Väcker R och beger mig till toaletten där jag kollapsar. Ambulans, akut, IVA och slutligen infektionsavdelningen blev min resterande vecka. kuljul! Det visade sig vara en akut massiv lunginflammation som ledde till blodförgiftning som i sin tur ledde till att min kropp hamnade i septisk chock. Var inte speciellt pigg om man säger så... Men det gick ju bra! Frisk blev jag och fick efter 2 veckor börja jobba halvtid och efter ytterliggare 2 veckor jobbade jag som vanligt igen :).
Har nu jobbat 1 vecka som vanligt, blev förkyld med feber, halsont och snuva i helgen. Åkte till jobb imorse men blev hemskickad då febern vägrade ge med sig (inget konstigt med det, alla är ju förkylda nu!). När jag väl kommer hem hittar jag ett brev från sjukhuset. Tänkte att det var mina remisser till ny MR-röntgen. Men nejdå, det var en ny kallelse! Tydligen så har det cellprovet jag lämnade för ca 2 veckor sen visat på cellförändringar på livmodertappen. Ja jag vet, jag vet.. Det är vanligt och oftast inget farligt med det: "förändringarna kan ibland vara orsakade av inflammation och är inte av allvarlig natur. I vissa fall kan det dock röra sig om ett ofarligt förstadium till livmoderhalscancer."
Jag blir bara så trött. Hade det bara varit en sak som återkommit hade jag kunnat förstå det, men nu är det nya saker hela tiden. Att man ens blir förvånad? och jag vet att det finns många som har det galet mycket värre än mig, som ligger på sjukhus konstant och är i princip döende av oändligt mycket saker. Som sagt, detta är inget tycka synd om- inlägg, men det var jädrans skönt att skriva av sig. Blir väldigt trött och förstår inte riktigt varför det hela tiden kommer kaka på kaka...
Nej, nu ska det vara slutgnällt, det blev visst ett långt och tråkigt inlägg det här. Det kunde varit värre! Förhoppningsvis kan jag jobba igen imorgon, och alla andra dagar :) Och resten av detta året blir kanonbra och läskigt friskt! Ta hand om Er, mina vänner!
Kommentarer
Trackback
