Ny upplevelse!
Idag har jag fått uppleva vad det verkligen innebär att jobba med barn med särskilda behov, eller det visste jag innan men idag var mer utmanande än vanligt. Jag som resurs måste bli känslomässigt involverad för att kunna göra mitt jobb, eller jag som person måste det åtminstone, annars känns det inte äkta. Jag älskar det för det mesta, att komma nära och få inblickar i hur deras liv ser ut.
Idag var det ingen bra dag för Fröken, hon rasade och rasade och rasade. Jag jobbade nonstop vid hennes sida med peppning, motivering och uppbyggande hela dagen, men det räckte inte. Hon föll totalt sista timmen, har aldrig sett henne så. När hennes energi var slut började hon ta av min. Det fanns inte många droppar energi kvar i kroppen när jag väl lyckades vända det, och har nog aldrig känt mig som en sämre människa. Det spelade ingen roll vad jag sa eller gjorde, inget kunde göra det bättre. Jag slutade kl 16 men fortfarande ingen energi i kroppen - känns som jag sprungit ett maraton! Förstår inte hur en sån liten varelse kan sluta så mycket energi, och att den här energin verkligen rinner av både kropp och huvud. Får mer och mer respekt för familjen, vilken styrka!
Imorgon ska det bli en bättre dag!
Har dessutom lyckats skriva lite tenta, ingen aning om hur det gick till. 9 dagar till inlämning - blir kanoners :)
Kommentarer
Trackback
