Är jag en storbloggare nu?!
Mitt inlägg lyder:
När skolan är slut, de flesta har flyttat iväg och jobbet suger. Jobbet som jag är överkvalificerad för. Många år överkvalificering. Riktigt tråkigt är det. Har hittat ett av mina absoluta drömjobb, men känns ju knappast så troligt att få det. Skulle behöva lite tumhållning nu, så ta i allihopa för att jag ens skulle få komma på intervju! Ringde neurolgen också, för jag skulle ju ringa dit om jag inte fått min nya kallelse/remiss. Och det har jag ju inte fått. Problemet är att min läkare har semester. Och hans fruga tydligen var tvungen att pressa ut en unge, så min läkare måste gå på föräldraledighet. Vilket innebär att han inte är tillbaka förrän i mitten av Augusti. Men finns det några tider då? Vet ej. Fick en jävla telefontid den 22e. Bara 10 dagar senare än jag skulle dit egentligen. Fast ja, skönt att skjuta upp sista veckan ångesten lite till. Är säkert frisk. Typ. Puss
Detta handlar helt enkelt om att akademiskt sett är jag överkvalificerad för jobbet. Jag har aldrig sagt att de människorna jag jobbar för inte är värda något eller att jag inte vill göra vardagen bättre för dessa människorna. Men akademiskt sett ÄR jag överkvalificerad för detta jobbet, jag har aldrig sagt erfarenhetsmässigt. Självklart måste jag börja någonstans för att få erfarenhet. men till och med jag måste få ha mina drömmar och min vilja om vad jag vill jobba med, precis som alla andra antagligen har. Att jag låter hemsk och taskig till min läkare handlar om min rädsla för min sjukdom samt det otroligt klumpiga bemötandet jag fick på sjukhuset vid detta tillfället. Som du mystiska människa inte har någon aning om.
Och självklart måste någon härligt hemlig person kommentera detta med:
Är man överkvalificerad bara för att man läst 3 1/2 års högskola? Det handlar om lämplighet också, och kunskap, vilket du tycks sakna totalt. Så fortsätt plugga och blanda dig inte för mycket med människor i behov av vård av något slag för det passar inte en känslokall människa som dig
Jag bara avgudar människor som står för vad de säger... och som verkligen måste känna mig. Tack du modiga, som vågar säga vad du tycker!
Och tack för du har gjort min kväll. Kärlek!
dom är nog lite gulliga dom där anonyma människorna på internet. sen att du gått 3 och ett halvt år i skola och har pissiga studielån just därför att du ska kunna ha chansen att jobba med det du vill, det har nog inte med ditt inlägg att göra tror ja... eller ? :P
PUSS
haha, precis johanna! Men nej, bara för jag inte trivdes på just det jobbet jag hade så måste jag vara känslokall? Kanske ska be om ursäkt för att jag faktiskt har ca 180 000kr i studielån och ska plugga i ca 3 år till för att faktiskt kunna hjälpa de människorna...? :P Tur att inte alla tycker att jag är hemsk ;) haha! Puss!
Ett helt inlägg bara för mig, jag känner mig smickrad :) Tusen tack
Självklart! Jag måste ju (och brukar) lyfta fram de personer som förgyller min vardag med fantastiskt kloka och roliga inslag. Hade gärna tackat dig på riktigt, men vet ju inte vem du är. Men du är hjärtligt välkommen med fler genomtänkta och modiga kommentarer om vem jag är som person! :D
vet inte men ja känner nästan lite jantelag här.. :P du ska fan inte tro att du är något.... :P och sen tacka för ett helt inlägg.. ? nää smickrad tror ja måste va fel ord måste väll kännas obehagligt att lyftas fram ur dom grå massorna sådär ?! :D
skrattar
Vad ni är gulliga.
Snart hoppas jag verkligen att du faktiskt känner mig, eller åtminstone vet vem jag är. Känns lite väl tragiskt annars. Fast, är ju tråkigt att ha människor omkring sig som inte vågar stå för vad de tycker, eller som bara snackar skit för skojs skull. Men ja, gulliga är vi minsann, så ett rätt till dig för en gångs skull.
