woopsies

Jag och M var ute hos hästarna i lördags. Min kuse var dålig som vanligt, så det blev bestämt att jag skulle hoppla lilla ponnyn. Julius är inackorderad på bete hos A för att hans ägare inte klarar av honom längre och har blivit rädd för honom. Hans energinivå ligger på 12 på en skala mellan 1 och 10... Men han är söt som socker och väldigt fin i kroppen. Sen har han världens mest nyfikna och intelligenta ögon. Jaja, i alla fall så stod han som en gud när vi rykta och fixa hepporna ute i hagen, blev riktigt förvånad. M hade berättat för mig att han var rädd för bilar/traktorer och ville inte riktigt stå stilla. Senaste gången ägaren hade varit där ute och ryktat honom precis utanför hagen, så hade Julius börjat gå runt lite och ägaren hade SLÄPPT honom! Han drog inte, slet inte, ingenting, bara gick.... knäppt..

När vi sedan tog in dem på stallplanen för att sadla och tränsa så ville han inte riktigt stå stilla utan sprätte runt som en höna. Verkade dock inte vara rädd, utan mer upprymd och glad. Och sen såklart, när han har gjort så förut så har han alltid fått gå iväg, så klart han vill fortsätta med det... Knäpp hästen. Fick dock på alla grejer både på honom och på Isabell (som M skulle rida). :) Ut i hagen som just nu fungerar som paddock och leder runt han ett varv för att sedan sitta upp. Jag va ju också lite nervös, eller mer upprymd och förväntansfull. Börjar rida fram och lillponnyn är ju sååå fin och mjuk, men väldigt framåt. När jag börjar kräva lite mer så gör han hela tiden sitt bästa! Hela tiden är han glad och framåt och lyssnar otroligt mycket! Vilken ponny! Helt otroligt vad fin han var. Visst han försökte nog rymma iväg 2-3 gånger, precis när vi började trava och i de första galopperna, men var inga problem med att få stopp och börja om och sen gick han som en klocka! Förstår inte varför man vill sälja en sån ögonsten!

Hoppas verkligen att någon liten 13åring köper honom, och vill tävla, tror hoppning skulle passa honom bäst, men har inga svårigheter att se honom på dressyrbanan heller, bara han får mer regelbunden motion och kärlek :) Hade han varit lite större hade jag nog kidnappat honom själv ;)

Ska se om jag får tag på lite foto om jag rider honom igen :) Så slipper ni de långa romanerna ;)

Annars är allt som det brukar. Robin är iväg på jobb och jag sitter här hemma som värsta hemmafrun och städar, tvättar och diskar... När jag inte jobbar dvs.

Puss!

Bara 6 dagar kvar! Sen blir det semester på riktigt :) Ska bli skönt att komma iväg lite och träffa mina tjejer. Hela gänget är samlat för första gången på 4 år :D Helt overkligt! Så fruktansvärt kul vi ska ha...

Nu ska jag fnittra vidare...
Puss

Actually, it's more like we're looking for a needle in a pile of needles.

What?

A needle would stand out in a haystack.

• att det är fruktansvärt roligt att servera glass åt människor med autism.
• att oavsett hur tunn du gör pannkakan, så finns det alltid två sidor på den.
• att det oftast finns mer bakom än vad man kan ana.
• att jag verkligen vill jobba med barn och ungdomar.
• att jag inte vill leka förälder åt folk som är äldre än mig.
• att man blir väldigt kletig när man serverar glass.
• att mina katter går upp i vikt så det skvalar om det.
• att det ser ut som jag är ledsen när jag egentligen bara är trött och uttråkad.
• att en halv flaska vin inte räcker för en rolig utekväll när sällskapet knappt kan stå.
• att jag äter på tok för mycket chips.
• att man inte ska hoppa i soptunnor med hjul.
• att det är ganska gott med 3 veckor semester från sommarjobbet.

Jag tycker faktiskt att jag har lärt mig en hel del denna vecka. Det sägs ju att man ska lära sig något nytt varje dag, men här är det nästan dubbelt upp! Fast vissa saker visste man ju redan, och bara blivit påmind på nytt om.

Och självklart mamma ska du få en blomma på morsdag! (En som jag inte kan döda dvs.)




Nu ska jag tråka vidare i soffan tills den riktiga potatisen kommer hem.

Puss och så.