På begäran.
Skitgubbe: Pappa vann 2 gånger.
Kasino: Pappa vann.
Kasina: Jag utklassade "di gamle" så att jag helt enktelt står som enväldig vinnare över kvällen.
Min blogg, jag bestämmer.
Puss
Skatkatt
Efter lite omplanering av kvällen tänkte jag mig ett vaaaarmt, skönt bad. Sköljer av alla tassavtryck i badkaret och fixar... Tror ni inte då kattskatan har stulit ploppen! Den är försvunnen! Har letat som en höna efter korn, men NEJ. PUTS VÄCK! Han cirkuskonster brukar ju charma en. Fast nu börjar det ju gå för långt. Han snor alla mina pennor, som jag måste ha. Jag är ju så förvirrad så måste finnas pennor i alla rum så jag direkt kan skriva upp det jag kommer på!
Men inte en penna finns tillgänglig längre.
Badkarsploppar försvinner så jag kan inte få ett välbehövligt bad.
Kameror flyttas på.
Yatzitärningarn springer och gömmer sig.
Post flyttas.
Papper bits itu.
Blommor dras ner.
Snören flyttas runder på.
Ja, det han kan dra i försvinner helt enkelt. Tur jag gillar annorlunda djur. Men det rycker aningen i irritations-nerven vill jag lova.
Annars har jag haft sköna dagar i Tomelilla, bara 2, men ändå. :) Var idag ute och åkte MC med papsen, va ju nice och så, men jag föredrar nog en skogstur på hästryggen ;) Mamma hade fixat så jag skulle få kåldolmar :) Så vi hade storkok halva kvällen igår... Gottit!
Ska hjälpa M på Sofiero imorgon, kommer antagligen kräka glass sen, men är ganska skojigt på sitt sätt. Hoppas på fint väder och många besökare bara... Och på Söndag ska jag ut o rida min lilla Julius igen. Han är tillbaka hos ägaren igen, men hon ville gärna ha någon som kunde rida till honom lite efter "betet". Och det är ju kul! Nu står han där det finns ridhus och ridbana iaf, så kanske lättare att träna då... Med lite tur kan man kanske få dit någon tränare också och rida för, hade ju behövts. Åh tänk om han varit lite större bara!! Men men...
Nu ska jag slänga mig i duschen istället... Hejsvej
Träning och akrobatik


Nu blir det en KALL och litta chibbe ;) Ingen dibbe idag dock..
Sista arbetsdagen imorgon! YEY! Måtte jag få tag på något skoj jobb snart :)
Att jag aldrig lär mig...
När jag köper böcker letar jag alltid först efter sanna berättelser och just det, fruktansvärda livsöden. Jag läser alltid böcker såsom exempelvis 14år till salu, När ingen annan ser, Otryggare kan ingen vara, Mannen utan öde, Magdalenatvätterierna och Överlevare trots alla odds. Det är i samma kategori som Pojken som kallades Det, de flesta känner till den berättelsen. Dock tror jag många skulle bli överraskade hur många otroligt starka personer som finns där ute som har vågat blotta sig och vågar berätta sin historia, och otaligt många fler som faktiskt överlever mot alla odds även om de kanske inte skriver om det. Jag rekomenderar alla varmt att läsa dessa böcker, de berör så det gör ont i alla organ, nerver och celler i ens kropp.
Jag vet inte om det är just känslan av att bli berörd i en onåbar värld som lockar eller om det är adrenalinkicken jag får av min frustration över att inte kunna hjälpa och räcka till. Men av någon anledning dras jag till denna typen av filmer och böcker. Ikväll såg jag en film, dock ingen sann berättelse vad jag vet, men otroligt gripande. Den skulle lika bra kunna vara sann och den är verklighetstrogen så det gör ont. Se; Pojken i randig pyjamas. Jag fick inte ens i mig chips och cola till denna filmen, det bara gjorde ont i mig. Lova mig att ni ser den, och ser till att andra ser den. Det är viktigt att folk förstår, och inser att detta faktiskt inträffar dagligen, att människor beter sig som monster och att människor faller in i grupptryck och "hjärntvätt"(ibland för de inte har något val).
Nu ska jag påbörja nästa bok i alla fall som handlar om Trafficking, så ska fortsätta må dåligt ett tag till. Våga bli berörd!
Julius.
Men lägger upp lite halvtaskiga bilder ändå.. :)
Han är ju trots allt ganska duktig med tanke på att han är 6 år, och knappt riden det senaste året. Sen får jag väl erkänna att jag har en del rost i ringarna också... Syns ju tydligt att skänkeln åker lite väl långt fram emellanåt, men det ska det jobbas på minsann! (blir nog lättare när Julius mage blir mindre också, hehe) ;)



http://www.youtube.com/watch?v=WPBS08sLV28
Så.. nu ska jag skämmas lite och sen ta tag i sits o grejs snart igen!
Puss o så!
Kom igen tjejer!
http://hemnet.se/beskrivning/hemnet/447911
Funkar inte adressen så sök på hemnet.se sen: Ljunghusvägen 3.
Glöm nu inte att kolla igenom alla bilder! Framförallt insidan av huset!!!!
En fröjd för livet!
Liten ponnysak
Jag och M var ute hos hästarna i lördags. Min kuse var dålig som vanligt, så det blev bestämt att jag skulle hoppla lilla ponnyn. Julius är inackorderad på bete hos A för att hans ägare inte klarar av honom längre och har blivit rädd för honom. Hans energinivå ligger på 12 på en skala mellan 1 och 10... Men han är söt som socker och väldigt fin i kroppen. Sen har han världens mest nyfikna och intelligenta ögon. Jaja, i alla fall så stod han som en gud när vi rykta och fixa hepporna ute i hagen, blev riktigt förvånad. M hade berättat för mig att han var rädd för bilar/traktorer och ville inte riktigt stå stilla. Senaste gången ägaren hade varit där ute och ryktat honom precis utanför hagen, så hade Julius börjat gå runt lite och ägaren hade SLÄPPT honom! Han drog inte, slet inte, ingenting, bara gick.... knäppt..
När vi sedan tog in dem på stallplanen för att sadla och tränsa så ville han inte riktigt stå stilla utan sprätte runt som en höna. Verkade dock inte vara rädd, utan mer upprymd och glad. Och sen såklart, när han har gjort så förut så har han alltid fått gå iväg, så klart han vill fortsätta med det... Knäpp hästen. Fick dock på alla grejer både på honom och på Isabell (som M skulle rida). :) Ut i hagen som just nu fungerar som paddock och leder runt han ett varv för att sedan sitta upp. Jag va ju också lite nervös, eller mer upprymd och förväntansfull. Börjar rida fram och lillponnyn är ju sååå fin och mjuk, men väldigt framåt. När jag börjar kräva lite mer så gör han hela tiden sitt bästa! Hela tiden är han glad och framåt och lyssnar otroligt mycket! Vilken ponny! Helt otroligt vad fin han var. Visst han försökte nog rymma iväg 2-3 gånger, precis när vi började trava och i de första galopperna, men var inga problem med att få stopp och börja om och sen gick han som en klocka! Förstår inte varför man vill sälja en sån ögonsten!
Hoppas verkligen att någon liten 13åring köper honom, och vill tävla, tror hoppning skulle passa honom bäst, men har inga svårigheter att se honom på dressyrbanan heller, bara han får mer regelbunden motion och kärlek :) Hade han varit lite större hade jag nog kidnappat honom själv ;)
Ska se om jag får tag på lite foto om jag rider honom igen :) Så slipper ni de långa romanerna ;)
Annars är allt som det brukar. Robin är iväg på jobb och jag sitter här hemma som värsta hemmafrun och städar, tvättar och diskar... När jag inte jobbar dvs.
Puss!